En timme innan klockan ringde då, alltså. Värt.

Fast jag kunde inte sova längre, orkade inte sova längre.

Natten var full av drömmar, ryckvakningar och ett ständigt rullande och puffande på kuddarna. Orkar inte med dessa drömmar och tankar som verkar ha blivit en del av min vardag. Dom är liksom bara där, konstant. Har hittat en fin 2:a längs in i mitt huvud, renoverat köket och rivit ut hjärnbalken.

Gjort sig hemmastadda. Dom är här för att stanna.

Det hade varit okej om jag hade kunnat göra något åt dom, det har jag nästan alltid kunnat göra. Fixa problem.

Men shit, det här går ju inte? Jag är fast här med mina hjärnspöken.

Jag gör vad som helst bara dom där jävla tankarna säljer sin lägenhet till accepterat pris och flyttar ut.

Men jag har fått nog. Nu sparkar jag ut dom. Föralltid! Den här kalla morgonen blev plötsligt varm.